Turbulens, ångest, tacksamhet

Ett par mycket turbulenta dagar har passerat. Några av våra allra, allra närmaste går igenom ett stort trauma då deras lilla bebis blivit akut och mycket svårt sjuk. Livet är så skört och ibland blir man smärtsamt påminnd om det. Så de senaste dagarna har varit väldigt tuffa. Men känner oro, ångest så stark att man blir fysiskt illamående, maktlöshet, ilska men också ett stort hopp och tro. Men känner också tacksamhet. Tacksamhet till sina nära och kära. Man ska verkligen vara lycklig varje minut över allt man fått. Nu blickar vi framåt och jag har stor tilltro till att allt kommer gå bra, trots allt. För det finns inga alternativ, det måste gå bra. 

De senaste dagarna har jag mest stått och glott på mina barn då de somnat om kvällarna. Och känt mig så oerhört välsignad, gråtig och känslosam.