Ny fas som är skön och sorglig på samma gång

Idag är det möhippa för hela slanten för min vän Mariell som snart gifter sig. Så himla kul. Men som alltid så känns konstigt med en heldag borta från familjen. Jag måste också berätta om att vi gått in i en ny fas. Fasen som innebär att barnen inte alltid automatiskt väljer att umgås med OSS. På vår gata bor två superfina tjejer, en 7 och en 10-åring och de älskar våra twins. Och våra twins älskar dem. Det händer allt mer ofta att Kaspian och Alvina går hem till dem och leker. Som igår. På fredagar slutar både jag och Robert tidigt och vi har en speciell fredagsritual då vi alltid umgås hela familjen hela eftermiddagen och på kvällen brukar jag och Robert äta/dricka gott då vi nattat twinsen. Men igår ville inte twinsen hänga med oss. De ville leka i lekparken (ligger bredvid vårt hus) med våra granntjejer. Och de fick de. Så i flera timmar (!!!) fick jag och Robert umgås utan våra barn. Kändes helt sjukt. Vi blev helt tafatta, överrumplade och visste inte vad vi skulle ta oss till riktigt. Jag som är lite patetisk började såklart genast gå igenom min lista av "borden" i huvudet. Ni vet allt som man "borde" göra men sällan hinner pga kidsen. Som att rensa ur garderoben då jag inte använder 95% av det som ligger där.. Men för en gångs skull så struntade vi i att vara rediga och la oss i en bekväm lättjefull kroppsposition och tittade på Berg och Meltzer på Apple-tvn. Och drack påskmust. Sjukt skönt. Och samtidigt så himla sorgligt. Att våra barn är så stora. Att de inte väljer oss först, jämt. Att de snart kommer att ha finnar och tycka att jag är en tönt. Att jag snart inte kommer att få hålla dem i hand och läsa godnattsaga. Men nu tänker vi inte på det mer. Nu ska jag ladda om inför en dag med roligheter.

Bilder från i söndags då vi hängde i Slottskogen med fam Risp

Matade ankor

O fikade

Söta kusiner!