Mina ouppfostrade barn..

Twinsen har börjat bete sig som riktiga skitungar från och till. De bits, luggas, rivs och knuffas (är det normalt eller har jag närt huliganer vid min barm?? Eller är detta beteende ett resultat av dåligt föräldraskap...?). Oftast så sker våldet mellan de två men jag får mig också ett antal tjuvnyp om dagen. Idag bet Alvina sin bror så att han fick djupa bitmärken över näsan. Som att det inte räckte med hans dunderförkylning. Lille prinskorven.. Jag vill ju naturligtvis inte att våra twins ska växa upp och bli våldsamma gangsters. Jag försöker uppfostra dem genom att strängt säga "NEJ" och ge den den skyldige en arg blick rakt i ögonen. Jag brukar därefter ignorera det för tillfället "elaka" barnet och trösta den som blivit misshandlad. Det fungerar sådär måste jag säga. Effekten blir oftast att den skyldige bara skrattar superglatt åt mig och 3 sekunder senare fortsätter att bitas/luggas (de har ingen respekt för sin mor över huvudtaget..). Lika ofta händer det att den som blivit illa behandlad blir ledsen/rädd för mig eftersom jag argt och högt skriker "NEJ" (twinsen har väldigt svårt att förstå vem av dem jag skäller på). Alltså dubbel olycka för den som blivit biten/slagen/luggad. Hur bär man sig åt egentligen? Om man bara har ett barn så har man ju bara en att sätta gränser för. Men hur gör man med två små nyblivna 1-åringar vars intellekt ännu inte är så vidare utvecklat.. Hur ska jag lyckas uppfostra mina små så att de inte förvandlas till marodörer? Trots att jag än så länge har relativt små konflikter att hantera så tycker jag att detta är svårt. Hur sjutton ska det gå när konflikterna kommer att vara långt mer avancerade än dessa bitas-luggas-slåss-problem??

Två sekunder senare är Barbapappa död..