Min blogg = min terapeut

Hej! Vill börja med att tacka för fina kommentarer, telefonsamtal, sms och facebook-meddelanden efter mitt inlägg igår. Det känns skönt att man inte är ensam om dessa känslor, tankar eller upplevelser av oönskad art. Även Robert har varit väldigt tillmötesgående och omtänksam och frågat upprepade gånger om jag vill att han ska ta ledigt några dagar. Han smet också hem en stund mitt på dagen med syfte att hjälpa mig (fast just då var jag och Cecilia ute på powerwalk med barnvagnarna...dålig tajming).
Faktum är att jag mår väldigt mycket bättre redan. Dels för allt stöd. Men också för att jag har denna blogg. Det händer att jag använder bloggen som min egen privata "samtals"-terapeut. Det låter kanske märkligt men då jag fått "skriva av mig" om allt som känns jobbigt så brukar jag ofta kunna släppa det efteråt. Jag känner mig mycket piggare, gladare och har åter hopp inför framtiden! Och dagis (förlåt- förskola är den korrekta benämningen) ska twinsen ABSOLUT få börja. Jag förstår verkligen att föräldrar placerar sina barn på dagis då de passerat ett år. Jag upplever att de behöver mer stimulans än vad jag kan ge dem och jag vill att de ska få mer social stimulans. Vår plan är att de ska få börja på dagis (halvtid) i januari, då är de 16 månader gamla (fast biologisk ålder bara dryga 14 månader eftersom de är för tidigt födda och lite efter jämfört med sina jämnåriga polare). Jag vill att barnen ska kunna gå ordentligt och göra sig bättre förstådda än vad de är kapabla till just nu innan jag lämnar bort dem på dagis. Och om mindre än en månad kommer jag och Robert att dela på ansvaret i 2 hela månader. Fatta hur underbart det känns! Dessutom ska vi inte städa, inte laga mat eller tvätta- bara umgås, bada och njuta som familj. Denna semester kunde inte komma mer lägligt. Om jag inte hade Thailand och familjemys att se fram emot hade jag nog grävt ner mig själv i en grop i trädgården för att inte gräva mig upp igen fören vårsolen tittade fram. På riktigt alltså.

Alla barn tycker att tvättmaskinen är vansinnigt underhållande!
Idag har Elias och hans fabulösa mamma Cecilia varit här.  Vi har haft en kanondag!  Att träffa vänner är den bästa metoden för att bota deppighet. Fast då jag känner mig nere brukar jag ofta isolera mig och orkar inte umgås med någon. Detta är en väldigt kontraproduktiv metod då det bara leder till att man ältar och sjunker djupare ner i sin egen deppighet. Det är mycket bättre att umgås med fina vänner eftersom det piggar upp och avleder alla destruktiva tankar. 

Charmtrollet Elias

Sedan har vi också haft mysigt besök av min svägerska Ida och twinsens kusin Tove ikväll! 

Sötare än socker!