fredag 26 augusti 2011

Hej då Sverige!

Nu är vi på väg! Fullastade till tänderna med välling, bajssäkra badbyxor, favoritleksakerna, solparasoll till vagnen och nästan inget till mamman. Jag får va naken i 2 veckor. Robert skulle packa en sak. En ljudbok. Den är kvar hemma. Men vad gör det? Snart sippar jag på en krämig cappucino i solen, så det är omöjligt att vara annat än tokglad. Håll tummarna för att twinsen är lika resglada som tidigare. Ha en lovely fredag!

torsdag 25 augusti 2011

Bryderier och ransonering

Jag försöker packa. Tanken är att jag ska packa en väska á 20 kg till mig, Kaspian och Alvina. Tre personer på ynka 20 kg. Plus att jag tar jag upp massa vikt med vällingkartonger. Jäkla skit-Ryanair. Jag brukar ha svåra problem att packa under 20 kg bara till mig själv! Så jag försöker mentalt förbereda mig på kraftig ransonering och att jag kommer att måsta acceptera ett väldigt lågt antal outfits under kommande två veckor. Det ska jag nog klara av.
Och regnet det bara öser ner.
Det känns inte så dumt att lämna ett regnigt Göteborg för ett soligt Italien i morgon!

onsdag 24 augusti 2011

Amore Amore...

Dåligt bloggande idag. Först playdate med Cecilia och Elias hela dagen lång. Därefter quality-time med Robert som var träningsledig för en gångs skull. Vi kommer ju inte att ses på två veckor, så jag var tvungen att samla ihop ett litet kärleksskafferi i hjärtat att plocka från under kommande semesterveckor!!! Kommer bli hemskt att vara i ett sådant romantiskt land som Italien utan min Robert. Tur att jag har två underbara twins med mig att älska!
Det är helt OMÖJLIGT att fånga tre bebisar (är de fortfarande bebisar-eller heter det barn nu?) på samma bild. Det blir alltid någon som blir suddig på min sketkamera.
Kaspian och Elias har lekt frenetiskt med dockvagnen hela dagen. En ny favorit! Härligt att se att de leker så  bra tillsammans. Även om de snarare "bredvidleker" än interagerar. 
Alvina lekte hellre med sin BRIO-hammare än dockvagnen. 

tisdag 23 augusti 2011

Resförberedelser

Hej! På fredag åker jag och twinsen till Italien (Brindisi) för att fira att mina föräldrar fyller 50 år. De har hyrt ett gigantiskt hus vid havet och deras enda önskan om present var att vi skulle åka dit och bo i huset tillsammans med dem. Inte så värst tråkig önskan för oss. Jag har ju redan flugit själv med barnen ett flertal gånger. (Robert kan inte va ledig utan får stanna hemma och knega och sparka boll så att jag kan unna mig mååånga gelato och cappucino). Men bara inrikes. Och då har de varit mindre och mycket sömnigare. Och haft mindre, lättare kroppshyddor. Alla tidigare genomförda resor har gått förvånansvärt smidigt och friktionsfritt. Men det var då. Jag känner på mig att det kommer bli lite kämpigare att få dem att vara stilla i så många timmar som denna resa kommer att kräva. Jag har köpt massa ätbara småbarns-snacks i syfte att roa och hålla blodsockret uppe. Typ mini-riskakor, morotstix, bokstavskex, majskrokar och Ellas kitchens fruktsmoothies. Sedan får man packa ett lass grejer som förhoppningsvis kan roa en stund (fast de vill ju bara leka med sådant de inte får använda, typ iPhonen och kameran). Jag har sjukvårdskort, pass och de har vaccinerats. UV-dressar i dubbla upplagor till båda samt bajssäkra badbyxor. Är det någon av mina bloggläsare som rest med ettåringar (de fyller ett år på lördag-helt otroligt) som kan ge mig några tips eller kanske kan påminna mig om jag glömt något väsentligt. Välling måste jag ju packa t.ex, det är ju lika svenskt som kaviar och husmans. Men resten räknar jag kallt att jag kan köpa på plats. Jag har gjort mig själv resklar genom att jag idag har peelat hela kroppen (snyggare bränna you know), målat tånaglarna fint och tagit bort oönskad hårväxt (inga buskar tillåtna på playan). Om man känner man sig hyfsat fräsch och snygg så går allt annat i livet också lite lättare. Det är mitt tips- då du flyger, se till att vara piffig- då får man mer hjälp, man blir piggare och allt blir roligare. Oj, det där lät bimbo, men lite sant är det.
I morgon kommer twinsens bästis Elias hit och busar!

Elias kan gå, hoppas han kan lära Kaspian och Alvina hur man bär sig åt..

måndag 22 augusti 2011

Smärta!

15 min efter krisen. Lyckligt ätandes på en majskrok.
Idag har vår första traumatiska, riktiga "olycka" inträffat. Såpass att jag var tvungen att läsa på vårdguiden.se om det var farligt. Twinsen lekte snällt i vardagsrummet och jag var i köket. Plötsligt hör jag ett illvrål- som mamma hör man ju omedelbums vilken typ av skrik det handlar om. Surhetsgnäll, arggnäll, tröttgnäll, hungriggnäll, fejk-gnäll, frustreradgnäll eller jag-har-ont-som-fanders-gnäll eller någon annan typ av gnäll (det finns nog minst 47 olika varianter. Iallafall då det gäller våra twins). Det här var sannerligen ett "Jag-har-ont-som-fanders-gnäll" av den grövsta sorten. Jag springer så fort mina ben bär mig alla 15 m och upptäcker att det sitter fast en geting i Kaspians pekfinger. Rakt in i själva fingerblomman. AJ! Getingen sitter alltså fast med gadden och Kaspian gallskriker och ser helt skräckslagen och livrädd ut medan han frenetiskt försöker skaka av den otrevliga passageraren. Jag lyckas få bort getingen men gadden satt fast. På två röda sekunder förvandlas det lilla knubbiga fingret och handen till ett ännu knubbigare hand och finger. Förutom att storleken ökade markant kan ni addera illröd färg. Efter lite googlande (tack Gud för google- hur gjorde alla mammor innan det fanns??) så förstod jag att det inte var någon livsfara för min lilla palt. Gadden togs bort och han fick spola fingret i kallt vatten- det tyckte Kaspian var svinkul och vips så var livet frid och fröjd igen. Efter några minuter försvann också både rodnaden och svullnaden så det var ingen fara på taket. Men liite läskigt var det. Tänk om han hade blivit stucken i halsen. Då hade jag nog dött av rädsla.
Jäkla kryp! Nu är den väldigt död. Mohahaha!

Nyttiga frugan

I morse läste jag en artikel i GP som handlade om en studie som visade att män som går igenom en skilsmässa ofta går upp i vikt. Det var alltså hälsosamt för män att vara gifta. Jag tror faktiskt att det skulle bli så i vårt fall om vi skulle skilja oss. Nu är vi en match made in heaven och vi kommer ALDRIG att skilja oss, hemska tanke. Men OM, så tror jag att Robert kanske skulle skaffa sig en liten kagge. Det är ju mest jag som kockar här hemma. Idag blir det Kamutvetesallad med avocado, fetaost och kikärtor. Robert kommer inte att göra kullerbyttor av glädje. Men han ska vara glad att han blir serverad middag över huvud taget.
Kamutvete- bara namnet gör ju att man känner sig väldigt äppelkinds-nyttig och redig. Vi äter ofta bulgur men kamutvete blir en ny bekantskap. Jag hoppas det går hem.
Mums? Nyttigt i allafall.

Snåltarm

Då man kliver upp kl 5 varje morgon kan man iaf inte klaga på att man inte får något gjort. Lite ofrivillig Carpe diem kan man säga! Jag är dock en morgonpigg varelse och det är twinsen också. De vill att jag ska vara uppe men de bryr sig i ärlighetens namn inte så mkt om mig. Så jag får hitta på aktiviteter för att hålla mig alert och samtidigt hålla koll på mina vildingar. Igår hade jag bakat två sorters cupcakes innan kl 7. Stört. Vissa dagar kan det var svårt att veta vad man ska hitta på i denna arla morgonstund. I morse till exempel. Men efter en liten funderare så tog jag och barnen en promenix ner till Ica som ligger 1,5 km bort. Eftersom vi är nyinflyttade i området har vi varje vecka fått gåvokuponger från den lokala Ica-affären. 6 st närmare bestämt- tre till mig och tre till Robert (Ica är väldigt generösa måste jag konstatera!). Eftersom dessa kuponger snart passerat sina utgångsdatum så tänkte jag att jag skulle passa på att hämta ut våra gratis-varor. Gratis är ju gott. Jag flanerade inne i butiken och plockade mina kupong-varor i korgen, tre (!) paket kaffe, två paket frysta kanelbullar, en fryst kladdkaka från Frödinge. Sen handlade jag lite  mer också men inte så värst mkt eftersom det skulle få plats i varukorgen på vagnen. Väl i kassan så radar jag upp alla mina gratisgejer och räcker fram min tjocka bunt med Kuponger. Som en gammal, snål pensionär. Naturligtvis skall varenda jäkla kupongstackare krångla. Eller så hade den gamla damen i kassan inte riktigt vaknat eftersom klockan bara var strax efter 8 på morgonen. Hon skulle dubbelkolla kuponger och varor etthundrasjuttioelva gånger. Vad tror hon? Att jag försöker lura Ica på frysta, färdigbakade kanelbullar? OM jag skulle försöka mig på att göra något kriminellt så skulle det inte handla om kanelbullar. (Nä då är det ju smartare att råna en bank eller nåt- så att man åtminstonde blir rik på kuppen. Jag har faktiskt råd med kanelbullar). Bakom mig i kassan bildas det snart en lååång kö med suckandes, morgontrötta och stressade människor. Jag kände mig så himla löjlig där jag står i mitt morgonrufsiga hår, osminkad, dubbel-traktor-mega-barnvagn- med en lång rad gratiskaffe, gratis-kanelbullar och gratis-kladdkaka på varubandet samt mina trilskandes pensionärs-snålkuponger. Tillslut så godkände surkärringen i kassan alla varor och gratiskuponger så att snåltarms-tvillingmamman kunde trycka ihop allt under barnvagen och ratta hem den igen. Ja, så spännande kan man ha det klockan 8 en vanlig vardag. Om det är någon som är sugen på en Gratisbulle och en kopp gratiskaffe är det bara att knacka på- helst mellan 6-7 på morgonen för det är då jag behöver sällskap och aktiviteter.
Ny spegel i hallen... Efter 5 minuter såg den ut som f-n . Full med små kladdiga-hand avtryck. Jag försöker tänka att det är charmigt. För jag orkar inte putsa den varje dag. Jag får leva med kladd och smutsiga händer- livet blir lättare så.  

söndag 21 augusti 2011

Hemmafru med energi i benen..

Hej! Jag hoppas att ni haft en skön söndag! Robert hade en lång dag borta igår och önskade innerligt att vi bara skulle hänga hemma, mysa och slappa hela familjen idag. Jag har annars en förmåga att alltid planera upp lediga dagar med roliga aktiviteter av olika slag. Men inte idag alltså. Vi har njutit i sensommarsolen, jag har bakat choklad- och halloncupcakes, Linda har varit här och druckit kaffe, jag har tränat (joggat en runda), städat lite, vi har lekt massor och jag har spikat fast lösa kablar i väggen. Och snart ska jag prova ett nytt recept till middag (Basilika och smörstekt gös med bacon (helt grisfri sojabacon till mig), citron, vitt vin och kantareller. Pressad potatis till det. ), jag hoppas det ska bli gott. Jag har alltså inte slappat så värst mycket, inte min grej. Tur att jag har en make som kan göra det för mig också!
A Piece of Cake
Detta är min favorit kokbok då jag bakar.
Jag bakar inte så värst ofta men då jag väl  slår på stort och tar fram bakbunkarna och vispen så bakar jag
perverst GODA grejer!!
Ikväll ska jag göra ett ärligt försök att slappa. Vi ska kolla på Dexter och det är nästan det enda som kan få mig att fastna i soffan. Ge mig Dexter och min röv liksom växer fast i sofftyget. Nu är det nattningsdax!
Kaspian är trött och gillar då att softa i soffan med fjärrkontrollen i högsta hugg  (den är numera lagad...) . Jag undrar var han fått det beteendet från? 
Liten kille. Stor soffa. 

lördag 20 augusti 2011

Saturday = single mom

Som nästan alla lördagar så förvandlas jag till fotbollsänka. Robert åkte redan strax efter kl 7 i morse (då hade han redan hunnit varit uppe sedan kl 5.15 med Alvina som tydligen bestämde sig för att vara stört morgonpigg/effektiv idag och kliva upp en timma tidigare än vanligt. Jag är sjukt tacksam över att Robert lät mig få "sovmorgon" och jag håller tummarna för att han inte somnade på plan mitt i matchen. Stackarn. Oops, lång parantes här...) och jag ser nog inte röken av honom innan 21 ikväll. Lite trist men jag är van. Men dagen har varit väldans trevlig då jag hade pigga frukostgäster i form av Annida och Mariell här redan kl 7.30. Härligt då ens barnfria vänner anpassar sin frukost efter mina och twinsens tidiga frukostvanor istället för att ta en lång och skön sovmorgon, det är ju trots allt lördag. Vi hade en tokmysig förmiddag med långfrukost och sedan slappt häng i soffan medan barnen sov sin förmiddagslur. Vid lunchtid drog M och A vidare på andra äventyr. Jag åt då scones med creme cheese + marmelad till lunch (då Robert är borta brukar jag "unna" mig att inte äta riktig mat utan frukost till lunch, mellis och middag. Jag älskar frukost). Sedan har jag och twinsen tagit en powerwalk runt Kärra och därefter mest bara lekt här hemma. Nu känner jag mig dock ganska less på att leka. Och ensam. Nu vill jag att Robert ska komma hem igen.
Härliga vänner på tidig frukost-dejt! Mariell tog skydd av Sony då hon inte kände sig så  fotosugen innan kl 8.
Min underbara tjej
Det här leendet ser ju jättenaturligt ut!
Vi kan ju inte gå riktigt ännu, men det är kul att röja omkring på framsidan. Fast rabatterna är lite i vägen då hjulen fastnar. 
Jag vilar mig lite efter en hurtig långpromenad. Och hoppas att augustisolen ger lite färg på de arma tvillingmorsebenen.
Kaspian läser alltid tidningen väldigt noggrannt!
Min buskorv som är mysigast i hela världen
Kaffe, mitt livselexir

fredag 19 augusti 2011

Lyx på hög nivå!

Jag lämnar kräkbarnet (K) och skrikfia (A) hos sin far och tar lite egentid. Jag ska åka till COOP stormarknad. Blöjor, god helgmat, bakgrejer till cupcakes, m.m. skall inhandlas. Det blir inte lyxigare än så en fredag i en tvillingmammas liv.
Tidigare i veckan då Kaspian hjälpte Robert att snickra ihop köksstolarna..

Funny friday!

Härliga fredag. Vi har rivstartat fredagsmyset redan 05.30. Kaspian har verkligen partat loss och skickat en kaskadspya över heeela frukostbordet samt sig själv och sin lilla mamma.
Jag tyckte att han var lite smågnällig, tänkte att det var lågt blodsocker som var orsaken och skulle servera hans morgongröt. Trots att han inte verkade vara så värst sugen på sin havregröt så propsade jag på att han skulle äta några tuggor... Så då jag snabbt som en vessla trycker in en rågad sked med gröt så svarar lille Kaspian med att kasta upp BIG time. Överallt. Mums. Det är tur att jag vid det här laget är världsmästare på att torka upp allt möjligt. Jag väntar spänt på hur denna Härliga fredag skall utvecklas. Livet är SPÄNNANDE!
Jag är glad att det inte hamnade någon spya på min  blomma

Skrot

God morgon! Igår hade vi en skrotdag. Dvs både jag och maken plus twins var bara hemma och skrotade och njöt av att ha möjlighet att vara hemma med våra små barn. Inga måsten och inga stora planer förutom lite hemmafix samt en playdejt med Vinston och hans pappa sebastian. Skrotdagen behövdes sannerligen också eftersom vi haft fyra tuffa nätter i rad orsakade av vår dotter. Vi fattar ingenting. Alvina har ju aldrig varit direkt bra på att sova, men det har ju faktiskt varit lite bättre de senaste månaderna. Tidigare har det ofta varit tillräckligt att stoppa in nappen för att få henne nöjd och somna om. Hon har ju tom slagit på stort och sovit HELA nätter en handfull ggr. Men nu har helvetet brakat loss igen nattetid. Hon är helt galen (läs hysterisk, otröstlig, förtvivlad, rasande) och vi vet inte vad vi ska ta oss till. Vi har gjort allt. Ofta så krävs det att båda två kliver upp eftersom Alvina skriker så galet högt och länge att hon väcker brorsan som undrar vad som står på och blir såklart också ledsen. (jag tror faktiskt att vi snartblir utslängda från vårt radhus eftersom vi troligtvis väcker alla grannar inom en mils radie med våra twins vrål i stereo). Jag och Robert står som två nyvakna, förvirrad fågelholkar i twinsens rum medan vrålen ekar mellan väggarna och tittar på varandra och tänker "vad händer?" "är detta ett skämt eller?". För det känns så, som en dålig komedi. Jag tror jag ska börja filma våra nattliga äventyr och sälja till skolor så att de kan visa alla finniga pubbe-fjunisar i syfte att agera som preventivmedel. Hjälp oss, vad tusan är detta? Varför blir hon så ledsen och arg på natten? Kan det vara tänderna? Eller nattskräck? Eller någon fas? Eller är hon bara en skitunge som gillar att gapa och vråla som en trumpet på speed? Jag är iaf glad att vi har möjlighet att vara hemma och slappa dagar som dessa. Och jag haoppas att detta bara är något kortvarigt.
Igår på vår skrota-hemma-dag så sprack himlen upp på em/kväll och det blev riktigt varmt och skönt. Vi rensade kylen, tog vad vi hade och bjöd in några vänner  på spontan grillkväll. 
Alvina var väldigt svårnattad. Men tillslut somnade hon ovh vi kunde hugga in på maten. Oj så gott det är med mat då man är utsvulten..

onsdag 17 augusti 2011

Enbarnsmamma idag

Hej! Idag har jag och Robert delat på twinsen. En lyx jag önskar vi tog oss tid till att göra oftare. Jag och Kaspian har varit hemma hos Annida. Alvina har myst med sin pappa på hemmaplan. Som tvillingmamma frågar man sig ofta vad enbarnsmammor gör hela dagarna. Nu provocerar jag igen men att bara ha med sig ett barn är så löjligt lättsamt. Rena barnleken. Jag har i allafall njutit av att kunna ge min lilla prins hela min odelade uppmärksamhet. Ikväll ska jag ta barnfritt och åka och hälsa på min fina vän Mariell. Det var länge sedan vi hängde nu och det ska bli kul med lite catch up time.
Annida bjöd på klassisk torsdagslunch trots att det är onsdag.  Ärtsoppa  och sedan  plättar med hallonsylt och  vaniljglass. Kaspian tyckte om både soppan och plättarna. Han fick ingen sylt och ingen glass för sin stränga mamma stackarn. 
Egendesignad barnstol. Han sitter på en kudde och så knöt vi fast Kaspian i stolen a lá Thai-style. Med en sarong.  Det fungerade perfa. 
Lunchen tog på krafterna så Kaspian somnade i Annidas knä.  Myspys..

tisdag 16 augusti 2011

Tålamod är en dygd...

...och det är dagens tema. Alvina är pissjobbig rent ut sagt. Nya tänder på G igen och jag tycker inte om denna förvandling. Jag trodde att tandfen var en trevlig prick. Men den som fixar nya tänder i våra twins käkar verkar göra det väldigt plågosamt och smärtsamt. (Fast tandfen hämtar ju tappade mjölktänder kom jag på. Hon tillverkar ju inga nya..). I natt gallskrek Alvina mellan kl 23 och 02. Och då menar vi med en decibel på de högre nivåerna (typ tinnitus). Inget gnäll, klagan eller smågråt- Nä, hon skrek för full jäkla hals. I tre timmar. Nu ska jag kanske inte gnälla allt för mycket över detta eftersom Robert tog mestadels av denna fight medan jag fick (försöka) sova med öronproppar. Men då klockan passerat ett kom Robert in med gråten i halsen eftersom han inte visste vad han skulle ta sig till med skrik-och-gap-Alvina. Jag fick rycka in och efter en stund så somnade den lilla missluren. Sedan har dagen passerat och Alvina har varit "riktigt oskön" som Robert krasst konstaterade. Hon vill bli buren, konstant. Som en liten apa. Annars är det sura miner och skrik. För övrigt har vi idag haft finbesök av Cecilia och lilla Elias. Riktigt roligt att träffa dem igen då de är tillbaka i Göteborg efter en hel sommar i Hunnebo. Cutiepie-Cecilia hade med sig min favvosallad med chevréost från La paine, stor takeaway latte (hon känner mig och är medveten om att denna lyx inte finns ute på "landet" där jag numera är bosatt...Här finns bara Sibylla och en skabbig pizzeria i närheten) samt inflyttningspresent i form av vackra blommor och finfina T-shirtar till twinsen. Denna enorma generositet ökade absolut på mina tålamodspoäng gentemot mina twins en aning. Och trots min kinkiga dotter har dagen varit nice.
Men att konstant vara omgiven av en gråtig bebis som varken vill äta eller sova (vad vill hon egentligen?! Även om jag skulle säga att hon får äta sockervadd till middag i resten av hennes liv, att hon får gifta sig med en Erik Saade-kopia och att alla hennes framtida önskningar kommer att gå i uppfyllelse skulle hon fortfarande skrika rätt ut som en galning) och samtidigt räcka till för två snart fyllda ettåringar tar sannerligen på mamma-krafterna (Även om Kaspian är relativt lättsam, tack goooode Gud). Vid nattningen för ett tag sen kändes det som att jag ville ge upp, skita i allt och också gråta. Alternativt lägga mig på golvet och skrika likt Alvina. Men det gjorde jag ju inte. Jag är ju inte ett år utan 28 trots allt. Icke att förglömma- om man är vuxen och tvåbarnsmamma får man bita ihop och le mitt i allt elände, skrik och trötthet. Tålamod är ju en dygd och en egenskap som växer fram hos de flesta föräldrar tror jag. Nu sover Alvina äntligen- det är jäkligt tur för henne att hon är så oändligt söt då hon sover. För jag älskar henne så att hjärtat värker. Och vips så är allt förlåtet och glömt.
Bild från igår då Alvina lekte och var sitt vanliga jag.
Hennes  nya favoritlek är att krypa in i bakom skrivbordsluckan.  Mysig koja kanske?
Söt rumpa. Den har hon ärvt från sin mor... =)

måndag 15 augusti 2011

Yeeeesss!

Något underbart har skett. Twinsen (heja!) har haft sönder fjärrkontrollen till vår digitalbox. Igår hade Robert laddat som tusan inför ett fotbollsmatch-maraton framför dumburken. Det fungerade inte så bra eftersom man inte kan byta kanal. Mohahaha! Just nu är den fast på Disney-channel. Kanske inte mitt förstahandsval men jag gillar inte ens att titta på TV så det kan kvitta. Jag avskyr vår digitalbox- om någon vill ha den så kom hit någon dag då Robert inte är hemma så skänker jag mer än gärna bort den. Sen kan jag hitta på någon smart lögn om att jag blivit rånad.
Min lista varför man inte ska ha en Digitalbox:
1. Trots att man har tusen kanaler så finns det INGET att titta på. Jag är en kärring så jag föredrar att titta på ettan, tvåan och ibland kanal 4 (innan 4:an blev pruttdåligt och bara kör på gamla koncept. Halv 8 hos mig är dock bra). (Och så gillar jag svenska Hollywoodfruar också). Jag skulle klara mig gott och väl på 2-3 kanaler. Jag tror på kvalitét framför kvantitet.
2. Man zappar konstant. Eftersom det finns så MÅNGA kanaler så tror man alltid att det ska finnas något bättre på en annan kanal. Det finns det inte. Det enda som händer är att man får se 10 sekunders-snuttar av blandad skit.
3. Sporten. Den där jäkla sporten. Man kan titta på fotboll dygnet runt. Tventyfour-seven. Jämt. Alltid. Always. Jag avskyr sport. Sport skall utövas så att man blir svettig, den finns inte till för att tittas på. Det enda undantaget är kanske OS. Det är ok att titta var 4:e år, det är lagom.
4. Tänk så mycket TID vi skulle ha om inte TV:n fanns! Vi skulle kunna prata och ha intressanta diskussioner. Planera framtiden. Läsa en intressant och klok bok. Göra armhävningar.  Lära sig prata spanska. Måla en tavla (?). Eller kanske baka sådana där fina pastelliga Makroner. Vattna blommorna (våra dör jämnt och ständigt). Ja, listan kan göras oändligt lång!!
Bättre än TV? Man blir ju lycklig bara av att titta på dem!
Det är inte för att vara taskig som jag gläds över vår Digitalbox-kontrolls död. Jag är bara lycklig eftersom detta innebär att jag förhoppningsvis får lite mer uppmärksamhet. Och jag kan aldrig få nog av den varan, eftersom mitt gigantiska ego är lika stort som vår 42 tums TV.
Obs! Ni som följer mig då jag länkar via facebook vet väl att jag bloggar varje dag. Om ni vill följa oss mer frekvent =)

Höst

Nu är det höst. Det känns i både luften och i kroppen. Om det inte vore för att vi åker till Italien nästa vecka skulle jag nog deppa ihop lite. Idag ska jag ta tag i några måsten. Så nu ska jag genast dra tummen ur xxxxx (Robert blir irriterad då jag skriver fula ord på bloggen.... så ni får hålla tillgodo med xxxxxx) och inte blogga.
Jag bjuder på en bild från vårt sovrum..
Notera den underbara  rosa-tonade färgen på väggen. I love it.
Jag behövde bara övertyga Robert om att det skulle bli MASSOR av romantik
i sovrummet om  jag fick rosa, romantiska väggar.
Jag behövde inte ens tjata. 


söndag 14 augusti 2011

Fattigmans-hummer..

Jo, det är sant. Vi håller på med detta mest hela dagarna. Alvina går och går och går. Kasian garvar och åker med.

Bild från i fredags då Roberts kusin Andreas var här med sin goa fru Anna + sina fyra barn.
Fullt ös hela dagen!

I fredagskväll hade jag och Robert en minikräftskiva. Den motsvarade dock inte våra  förväntningar. Jag hade köpt frysta kräftor som inte var någon höjdare... Jag är uppväxt i Vilhelmina och där hade vi inget annat än frysta skaldjur att välja på. I mitt minne så smakade det jättegott! Men efter många år på västkusten har även jag förvandlats till en skaldjurs-snobb. Skaldjur skall ätas färska. De ska inte komma från turkiet och vara frysta. Blä.

I frysdisken på COOP hittade jag även en fryst hummer. 40 pix. Sicket fynd tänkte jag. Att köpa en färsk hummer för 1000 kronor passar inte min mammapenning så bra. Denna fattigmanshummer smakade.....intressant...

Den kassa fotbollsfrun är iaf aldrig långsur..

Hej svej i lingonskogen! Hoppas ni alla haft en skön helg. Det har jag. Trots den suriga starten igår. Jag har en väldigt bra egenskap- och det är att jag aldrig är långsur. Jag orkar sura i maximalt femton minuter. Sedan blir det för tråkigt. Vi stannade och köpte en stor ake-away McDonken latte till mig, det var en effektiv humörhöjare. Väl på plats så sparkade Robert boll och jag och twinsen kollade på matchen. Vi fick som tur var sällskap i form av min vän Sandra. Jag är kanske inte världens mest insatta fotbollsfru. Detta var andra matchen jag tittade på denna säsongen. Och vad "titta" betyder kan disskuteras, för av 90 minuters match kollade jag kanske i 90 sekunder. Jag var för upptagen med att roa/passa/mata/underhålla/torka bajs/se-till-att-twinsen-inte-kryper-för-långt-bort och självklart att prata med Sandra. Då och då lyfter jag blicken för att titta på alla män i shorts som springer fram och tillbaka, alldeles svettiga och röda i ansiktet och jagar en svartvit boll. Jag brukar mest titta på Robert. Jag noterar att han ser sexig ut då han springer- liksom stark, lite halvaggresiv och "farlig" och allmänt het. Vilka som gör mål är inte så värst intressant (det enda som berör mig är att om Roberts lag förlorar matchen betyder att han är på dåligt humör och om de vinner så är Robert på bra humör. Sur Robert = tråkigt. Glad Robert= Kul äkta man, vilket betyder glad Sofi. Därför hoppas jag att Roberts lag vinner. Nästan enbart  med egoistiska orsaker. hihi). Som sagt, jag är ingen bra fotbollsfru. Men jag tycker att Robert behöver lite balans i livet- det är inte nyttigt att bli fanatisk.
Efter matchen åkte vi hem till Sandra och Andreas och åt en god middag (massa plockmat av olika slag). Vi gjorde ett radikalt misstag vid inhandlingen av middagen . Vi handlade då vi samtidigt var lite för hungriga (läs utsvultna). Detta resulterade i ett matfrosseri av sällan skådat slag. Det var tom så illa att vi inte ens orkade titta åt all Ben & Jerryglass i frysen efteråt. Illa.
Idag har vi haft en mysig och lugn förmiddag i Lidköping och har nu anlänt i Götet igen. Jag ska ut och springa efter bloggandet en kortis och sedan blir det tacos framför Dexter. Twinsen skall nattas kl 19 som vanligt- på så sätt kan jag och maken njuta av egentid varje kväll. Det är nyttigt.

Sandra- min härliga, glada och alltid lika sprudlande vän. Tack för perfekt fotbollssällskap och en mysig helg! 
Nattade twins, god mat, rosé och fina vänner. Perfekt lördag. Därav mitt fåniga smalj..

lördag 13 augusti 2011

Sur fru på väg till Lidköping..

Hej! Vi sitter i bilen på väg till Lidköping. Robert ska spela match och så ska vi passa på att hälsa på våra goda vänner Sandra och Andreas. Jag är sur. Skitsur. Då Robert kliver upp (45 min sedan) så informerar han mig att vi måste dra. Att vi har bråttom. Denna avresetid är en helt annan än vad vi pratat om igår. Kontrollfreaket (jag) blir väldigt stressad över sådana oplanerade spontaniteter. Jag hade ju en detaljerad tidsplan (in i minsta detalj) som jag följde denna morgon (frukost, packa, promenad med twinsen, packa allt till twinsen (resesäng, välling, mat, haklappar och tusen grejer till) samt tid för piff. Nu blev jag tvungen att rationalisera och bortprioritera min egen tid för piff. Så nu sitter jag här, inklämd mellan twinsen i baksätet. Ful som fan är jag. Och sur. Varför ska jag måsta skippa min "göra-sig-snygg-kvart" för att Robert är kass på att planera och kommunicera. Han ska tacka sin lyckliga stjärna över att han har en så uppstyrd fru.

fredag 12 augusti 2011

Jag vill inte dö

Filmen Bridesmaids igår var ljuvlig. Fantastisk. Genial! Helt jäkla underbar! Jag skrattade nog faktiskt så mycket att jag kissade på mig litegrann. Jag känner mig fortfarande glad i hela kroppen- det är nog väldigt nyttigt med skattmaraton! Innan filmen möttes vi upp (jag, Linda, Annida och Catrin) och tog en fika som kryddades med härligt, ärligt, snuskigt tjejsnack. Efter det inhandlade vi nötter, smågodis, läsk och popcorn. Vi hade lite beslutsångest över vad vi var sugna på så vi tog det säkra före det osäkra och köpte allt.
I bilen på vägen hem fick jag dock lite dödsångest. Ju äldre jag blir desto räddare för döden blir jag. Dödsrädslan kommer ofta just efter dagar som dessa- då jag känner mig som mest lycklig. Jag kan ofta inte ta in hur lyckligt lottad jag är i livet. Jag har världens bästa barn, man, familj, vänner. Jag bor i ett fint, mysigt hem, jag är frisk och lever ett lyckligt liv. Jag har alltså väldigt mycket att förlora och det skrämmer skiten ur mig ibland.
Idag kommer Andreas (Roberts kusin) och Anna hit med barn. ch ikväll ska jag och maken ha kräftskiva- bara vi två. Och twinsen såklart, men de ska sova lyckligt ovetande om vår härliga, goda skaldjursfest. 

Twinsens nya hobby... Alvina kör och Kaspian åker snålskjuts..
Fram och tillbaka kör de.
Jag känner att jag har misslyckats med min uppfostran då Alvina redan kommit underfund med att om man vill något i livet så gäller det att jobba hårt som tjej. Man får inget gratis utan man får slita och visa framfötterna.
Kaspian däremot har fattat galoppen och anser att man kan ta det lite mer lugnt. Typiskt manligt- Allt löser sig ändå, han kommer ju framåt som ni ser.

torsdag 11 augusti 2011

Bridesmaids

Ikväll ska jag Linda och Annida avnjuta denna film
I gårkväll hade jag finbesök av Linda medan Robert var på avskedsmiddag för en vän som flyttar till Australien. Jag och Linda dissikerade och gottade oss i varenda liten detalj från deras underbara bröllop i lördags. Jag önskar att jag och Robert kunde gifta oss igen, det var en makalös dag. Eftersom både jag och Linda är så inne i bröllops-känsla just nu så bestämde vi oss för att ta en Biokväll idag. Det känns lyxigt då jag inte varit på bio sedan jag blev mamma. Sist jag var på bio såg jag Avatar. Jag var nygravid i v 7 och hade svårt att koncentrera mig på filmen eftersom jag satt och oroade mig över att få missfall hela filmen.

onsdag 10 augusti 2011

Du måste "leeeva lite, älskling..."

Twinsens pass, hur söta?
Hade en intensiv dag igår. Först Gekås där vi sprang runt och trängdes med våra varukorgar med siktet inställt på smart shopping. Jag blir väldigt adrenalinstinn inne på detta varuhus. Vet inte vad det beror på. Men efter ett par timmar känner man sig utpumpad och sliten i skallen, typ som efter en stor tenta. Jag är nöjd med mina fynd dock (fast jag råkade nog handla lite mer än vad som stod på listan...har sämre impulskontroll och självdisciplin än jag trodde). Efter shoppingen sjutsade jag hem Annida och Jossan och hade sen lite bråttom hem eftersom jag har en man som måste sparka på en boll varje dag en viss tid. Då råkade jag köra lite vilse. Jag har ännu inte lärt mig alla vägar som bär till vårt nya Gerrebacka-hus och var nästan på väg till Karlstad innan jag hamnade rätt. Väl hemma startade nästa pass med springande. Dels efter twinsen men också för att städa upp all bråte som samlats under dagen (typ smutsiga pyjamasar, 5 kaffekoppar, matrester och använda wet-wipes. Bland annat.). Min man är en fantastisk pappa men jag kunde bitterfittigt konstatera att han inte har samma effektivitet och rutin som mig då det kommer till att vara förälder OCH samtidigt inte förvandla hemmet till ett rövhål. Några timmar senare var jag svettig igen, hemmet i hysad ordning, Gekåspåsarna uppackade och twinsen sov sött. Då kom Robert hem efter träningen. Jag tyckte att vi direkt skulle sätta igång med att sätta upp våra nyinköpta lampor. Robert tyckte att vi skulle kolla på några avsnitt Dexter och mysa. Jag blev stissig, irriterad, stressad och tyckte att vi aldrig, aldrig skulle bli klara med nåt om vi anammar hans arbetstempo. Han tyckte att jag skulle "leva lite" och gotta mig mer i livet. Efter att han svurit om att han skulle jobba som en myra på kokain idag kapitulerade jag och kröp ner i TV-soffan med en rejäl laddning glass för att avnjuta lite Dexter-tid. Det var faktiskt en trevlig och skön avslutning på en intensiv dag.


Ett av gårdagens fynd..

tisdag 9 augusti 2011

Gekås

Idag styr jag, Ann-Ida och Jossan vår stora kombi mot Ullared. Vi pratade löst om detta fenomen igår och bestämde sedan lite spontant att åka hit. Jag behöver köpa nya lampor till både kök och vardagsrum och tänkte passa på att köpa varma vinterkläder till twinsen. Och kanske lite nya leksaker från Brio. Lite hat-kärlek till detta shopping-Mecka. Kul att fynda men jag hatar krimskrams-skit och tjockisar i foppaskor som köper billiga skräp-kakor med transfetter i. Och jag tycker inte att man ska handla för handlandets skull och det blir lätt så då man är på Gekås. Nä, jag ska hålla mig benhårt till min lista.
Kanske träffar vi denna man idag?

måndag 8 augusti 2011

Kontrollfreaket går till överdrift

Note to self: Glöm ej Twins!
Jag älskar listor. Att-köpa-listor, Pack-listor, Att-göra-listor, Prioriterings-listor, Vad-Robert-ska-göra-listor. Listor = ett kontrollfreaks bästa vän. Men denna lista som jag skrev inför vår helg i Lysekil reagerade min man på.
Robert: Men Sofi. Nog för att dina listor kan vara användbara. Men måste du verkligen skriva ner "Twins" på listan? Är du så förvirrad att du tror vi ska glömma dem annars?
Självklart hade jag inte skrivit "Twins" som ensam punkt på pack-listan även om det ser så ut. Hihihi. Det korrekta ska vara "bröllopskläder twins", alltså den outfit jag hade planerat att de skulle bära i samband med vigseln. Men man vet aldrig, vissa dagar är jag lite disträ eftersom jag har för mycket i skallen på en gång.

Splittrad..

Hello! Haft en både kul och tung dag idag. Kul eftersom Annida och Jossan varit här och ätit lunch och hjälpt mig att underhålla och leka twinsen. Tung eftersom jag hamnat i ett djupt grubblerihål. Det är inte alltid lätt att vara mamma alltså. Av en miljard anledningar. Just nu jobb-nojjar jag. Twinsen börjar närma sig ett år och jag känner att det börjar bli dags att gå tillbaka till jobbet. Eller, jag vet redan att det inte är aktuellt fören januari. (ska iof plugga på heltid på distans nu i höst) Men det svåra är HUR mycket ska jag jobba? HUR ska vi få ihop vardagspusslet. Hur mycket behöver vi jobba för att få en bra balans mellan ekonomi och tid med twinsen. Är barnen för små för att börja dagis? Hur många timmar känner jag är ok att lämna dem på dagis? Hur ska jag hinna pussa dem, leka med dem, tvätta, laga mat, hångla, träna och träffa vänner? Hur ska vi hinna med ett liv mitt i allt? Redan då twinsen var 4 månader började jag redan känna mig lite småstressad över jobbrelaterade frågor. Kommer jag efter karriärsmässigt? Kommer jag glömma allt jag kan? Jag har alltid varit väldigt duktig och ambitiös och mår ibland lite dåligt över att "bara" gå hemma. Och samtidigt som jag jobb-nojjar får jag dåligt samvete över att jag tänker på jobbet då jag borde lägga allt mitt engegemang på twinsen. Jag borde vara nöjd med att gå hemma. Vissa dagar kan jag tänka mig att vara hemma-mamma i åtta år till. Varför inte liksom? Mina twins är mina ögonstenar och jag vet att jag baara har dem till låns. Snart kommer de bröla, lukta svett och tycka att jag är pinig. Vissa dagar vill jag bara krama och krama och krama och krama dem. Jag vill att de ska bo hemma hela deras liv och aldrig skaffa någon parter eller vänner förutom sin mamma. De ska bara vilja leva och bo med mig forever and out!
Sen har vi dagar då jag vill sälja dem på blocket. Dessa dagar längtar jag ihjäl mig efter mitt jobb, mina kollegor, min 60 min lunchrast. Att få använda hjärnan lite och träffa massa intressanta människor. Att få vara ego och utvecka min egen karriär. Att slippa torka upp barnmat från köksgolvet 17 gånger, att slippa torka bajs, att slippa höra på ilskna bebisvrål.
Det var lättare att veta vad man ville i livet då man bara hade mig och Robert att ta hänsyn till. Jag känner inte igen mig själv längre. Vad har hänt? Jag känner mig så ambivalent och slits mellan karriär-Sofi (som vill börja jobba heltid och gå in för det till 100%) och mamma-Sofi vars hjärta brister vid tanken på att lämna bort dem mer än 2 timmar. Idag skulle jag ut och springa. Typ 45 min och fantastiska-pappa-Robert var hemma. Jag hade precis suttit och grubblat över ovanstående ett tag. Då jag ska passera ytterdörren möts jag av Alvinas gigantiska leende och Kaspians gurglande skratt. Varpå jag bryter ihop fullständigt i hallen.
"Hur ska jag någonsin klara av att börja jobba??....Buhuuhuuuhuuu... Jag klarar ju inte ens att gå ut och springa.... Det känns så hemskt. Jag får separationsångest. Jag vill inte missa något. Man skaffar inte barn för att sedan vara ifrån dem. Jag kommer att sakna dem...buhuuuhuuu..."
Och så höll jag på ett tag (ni som följer mig vet ju att jag får mina psykbryt mellan varven..)
Men... Jag antar att allt ordnar sig. Det måste ordna sig.
De leker ihop mest hela tiden. Och bråkar. Och slåss. Och skrattar åt/med varandra.

Dessa ljuvliga två har har förändrat varenda liten cell i min kropp. Varken hjärnan, hjärtat eller själen är densamma längre. Men min enda önskan är att göra det som är bäst för Kaspian och Alvina..

söndag 7 augusti 2011

Vilken dag!

Vilken dag vi hade igår! Om jag skulle skriva allt om gårdagens bröllop skulle detta bli ett väääldigt långt inlägg. Ska försöka hålla mig ganska kort.
Vigseln hölls i Lyses kyrkoruin. Det låter kanske inte så mysigt att gifta sig i en ruin. Lite spookie-varning kanske. Men denna kyrkorutin är otroligt vacker, högtidlig och pittoresk. Här började det stora gråtkalaset. Först blev jag så rörd då jag såg Linda och Henke- det var så sagolikt vackra att ögonen svämmade över. Lagom tills jag hade hämtat mig från denna snygg-chock så talade prästen så himla fint att tårarna började spruta igen (mer info om prällen kommer senare-han är en man med många talanger kan man minst säga). Jag grät som mest då prästen talade om Linda och Henkes lilla hund Bosse. Det var så fint. Efter vigseln då vi kastat ris, kramats och fotat klart så dumpade jag och Robert twinsen hos svärmor och svärfar som bor i området. Då vi pussat barnen hejdå begav vi oss till Lyse strand där kvällens middag och partaj skulle husera. Där serverades vi bubbel och goda tilltugg. Jag hade fått användbara tips av min nära vän och svägerska som dessutom är trebarnsmamma. Hon är van att gå på kalas och vet hur man partajar på smartast möjliga sätt då man vet att man måste upp i ottan för att älska och ta hand om sina små gosetroll. Hon gav mig tipset om att gå ut ganska hårt i början- alltså frosseri i välkomnstskumpan för att komma i rätt stämning. Sedan kan man hålla en lagom nivå under middagen för att sedan trappa ner och byta ut all alkoholhaltig vätska till vatten/läsk efter kl 23. (jag har ju iof egenskapen att kunna vara social, dansa och släppa loss utan alkohol- men att ha lite bubbel under klackarna gör det hela lite roligare. Faktiskt). Jag drack i allafall tre glas skumpa i rask takt. Man får passa på då man är barnfri. Weeeeeeeeh, så kändes det i hela kroppen (både pga bubbel men också all kärlek i luften). Jag hade sedan tur med min borsplacering. Det var jag och 5 karlar (varav två av Henkes lammköttsvänner =) ). En av tjerna vid mitt bord hade blivit sjuk och en annan med det kvinnliga könet försvann tidigt till ett annat bord av någon anledning. Men jag klagade inte, tvärtom! Kunde inte haft det bättre (ni hör ju själva: 3 killar/män + 2 lammkött= Sweet!!). Sedan var det dags för middag. Fantastisk mat! Henkes föräldrar äger ett par restauranger i Göteborg och hade fixat en fantastisk måltid. Efterrätten var bäst (chokladpanacotta med färska hallon). Middagen var som det brukar på bröllop full med tal, spex och underhållning. Här återupptog jag min kavalkad i gråt. Framförallt då Lindas pappa höll sitt tal, det kom från hjärtat. Sedan var det dags för mig att hålla tal. Hujedanimig så nervös jag var. Jag fick tom titta ner på min egen bröstkorg för att undersöka om man kunde se hur mitt hjärta slog. För det kändes som att hjärtat var på väg att banka sig ut genom bröstbenet. Men mitt tal gick tack och lov bra! Orden liksom bara flöt i en strid ström från hjärnan och ut genom munnen. Inget hjärnsläpp eller upphakning. Jag fick inget akut anfall av Tourettes heller, inga svordomar eller könsord passerade mina läppar- bara fina ord. Puh. Jag fick beröm efteråt från flera håll och Robert sa att han var stolt över mig vilket gjorde mig glad. Då middagen var avklarad fylldes dansgolvet snabbt av danssugna fötter, svängade höfter och hoppande kroppar. Gissa vem som var DJ? Prästen! Bra musiksmak hade han- Jag dansade faktiskt så mycket att jag både har skavsår och rejäl träningsvärk i både ben och rumpa idag. Lite senare serverades det bröllopstårta, kaffe och avec. Döm om min förvåning då jag möttes av ingen mindre än prästen (igen- det är sant) då jag kom till baren för att få min Baileys serverad. Vilken stencool präst. Är det Gud som gett honom denna förmåga till multitasking måntro? Dessutom såg han bra ut och var inte så många år äldre än mig själv. Jag frågade honom om det inte var lite ogudaaktigt med Baileys (Gud kanske föredrar Obo´y, men det trodde inte prästen). Kvällen som följde var magisk på många sätt. Bröllop har alltid de bästa festerna eftersom alla är så glada. Jag blev själv lite nykär i min man då man tänkte tillbaka på vårt eget bröllop för två år sedan. Det underbara är att jag till och mer älskar honom djupare idag, efter våra två år som gifta. Att vi har blivit föräldrar och att vi växt in i detta på ett sådant bra sätt gör min kärlek djupare och mer intensiv. Häftig känsla. (ledsen för dessa puttinuttiga sockersöta ord, kanske inte är så intressant läsning för andra än just mig och Robert. Men jag kan inte låta bli). Klockan två tackade jag och Robert motvilligt för oss. Vi ville stanna men eftersom vi har två vilda twins att kliva upp med kl 6 gjorde att vi kände oss så illa tvugna att sova några timmar. Idag mår vi som vi förtjänar. I say no more. Men mest pga av sömnbristen, helt klart. Men dagen har ändå varit bra då hela bröllopet rundades av med en  härlig brunch idag. Twinsen fick följa med på denna och de charmade som vanligt brallan av övriga brunchare.
Det som var allra bäst under dagen var helt klart Linda och Henkes genuina glädje. Båda två lyste av lyckorus, eufori och kärlek. Stämningen var verkligen på topp hela dagen och det var inte tråkigt en enda sekund. Tack Linda och Henke för en fantastisk dag.

Här kommer det übersnygga paret in i ruinen...

Vigselakt... Inte ett öga torrt..
Fantastisk klänning! Väldigt "Lindig"
Innan vigseln var jag så nervös att jag nästan spydde och kissade på mig. Men då paret och prästen väl var på plats så släppte nevositetsklumpen i magen och byttes ut mot en lyckokänsla i hjärtat..
Förväntansfulla och partypeppade till tusen!!
Twinsen fick vara med i kyrkan (Alvina hade klätt sig i vitt i ett sista desperat försök att sno Henke från Linda). Se det sårade och ledsna uttrycket i hennes ansikte nu efter vigseln. Slaget är förlorat för alltid!
Fina Sara och Matte som jag tycker såå mycket om
Här dumpar vi twinsen för att kunna kalasa barnfria. Jag kände mig väldigt lugn och tänkte knappt på våra små under kvällen. Svärmor och svärfar har ju uppfostrat 6 barn och har ju således en viss rutin...
Barnfria till sist.. Bubbel i glaset.
Hörde jag en skål?
Fösta måltiden som herr och fru Åhnbrink
Min man som är som ett årgångsvin..blir bara bättre och goare med åren.
Tårtdax! Måste också berätta att jag hade ett litet av ett hedersuppdrag under kvällen. Nämligen att hjälpa bruden då hon skulle gå på toa. Att kissa i brudklänning är en konstart. För vem vill ha gula fläckar i spetsen? Och det är på toaletten alla tjejer har sina allra bästa och roligaste samtal. Håller ni inte med mig?
Jag och Linda hade i allafall supertrevligt inne på dass!
Matte- min exemplariske bordsherre underhöll mig hela kvällen lång!
Lyse strand by night
Min favorit-Macka var också på plats. Det är helt omöjligt att ha tråkigt i denna personens närhet!
Trots alla mina gråtattacker höll sig make-upen på plats.
Jag hade ju naturligtvis preppat med både vattenfast mascara och näsdukar.
Var tvungen att ta en vila-fötter-från-dansgolv-paus. Det är sjukt kul att gunga då man har ett par glas bubbel i magen.
Ni borde prova!