Hejdå världens bästa Lotta

Fy så sorgligt det är med avsked. Idag åkte Lotta hem till Umeå igen och det var med sorg i hjärtat vi tog farväl idag. Det är tur att det är så soligt att man kan använda stora solglasögon för att delvis dölja tårar som rullar ner i floder. Jag hatar att Sverige är så himla långt och att vi inte kan träffas så ofta som vi vill. Men samtidigt är jag så glad och tacksam över att vi haft en så fin vecka tillsammans. Det positiva med att bo långt från varandra är att det blir hög kvalitét på umgänget i stället för kvantitet. Man tar vara på tiden bättre helt enkelt.
Jag saknar i allafall redan dig Lotta. Du är underbar och jag älskar dig!!
Idag har varit en ganska trist dag. Då vi visste att Lotta skulle bege sig på eftermiddagen så orkade vi inte ta tag i någon direkt aktivitet idag. Jag har försökt undvika att ens tänka på att hon skulle åka eftersom det gjorde mig så ledsen, haft en svart klump i magen hela dagen. Vi har bara varit hemma. Vi har softat, lekt med barnen och ätit rester från gårdagen. Vi har legat ute på en filt med twinsen med förhoppning om att få lite färg på kroppen. Men då vi inte ville att barnen skulle vara i direkt solljus fick vi ganska omgående flytta till skuggan. Hur sjutton ska man lyckas få en bränna denna sommar? Jag kommer ju att få sitta gömd i skuggan hela tiden och bli lika brun och snygg som en zombie. Suck.
Då Lotta åkt grät jag en stund. Sedan försökte Robert muntra upp mig med en mysig promenad. Det hjälpte lite.

Buspappan

Det är tur att dessa två alltid gör mig glad. Även dagar som idag.

Påskig tårta som avnjutits i dagarna två...