God morgon! Tänkte berätta om resan hem igår. Gårdagen började minst sagt lite stressigt igår.En riktigt pruttmorgon blev det! Även om vi bara skulle ta på oss och barnen kläder, fixa ersättning och trycka in all packning i bilen så blev vi typ en kvart sena hemifrån. Väl ute på landvetter 60 min innan planet skulle lyfta vilket brukar vara en helt ok marginal då vi flugit inrikes tidigare. Först skulle jag fixa den där plastsäcken som man ska lägga barnvagnen i. Jag skulle flyga med City Airlines så jag stegade fram till deras disk för att inhandla ett stycke plastsäck. De hänvisade mig vidare till SAS. Fick köa en stund men de hade tydligen inte heller några säckar i plast utan jag fick gå vidare till Luftfartsverket där de hade påsar för 40 pix. Vagnen klirrad. Samtidigt står Robert i kö för att få checka in. Oturligt har han valt den kön där ett ovant panchispar försöker checka in i självbetjäningsdisken. Det går sådär. De trycker och trycker på alla knappar med sina rynkiga panchisfingrar men verkar aldrig bli klara. Vi står bakom och förbannar oss för at vi valde fel kö. Nästa punkt är bagagedrop. Kö igen. En lång. Längst framme står en liten svettig SAS-gubbe med mustach som försöker jobba så snabbt han kan. Jag börjar känna mig liiiite stressad n- 30 min kvar innan planet lyfter. Då vi äntligen är framme vid svettgubben 10 min senare (jag är svettigare än svettSAS-gubben vid det här laget- inte bara av rese-stress utan för att jag har både Alvina i Babybjörn på magen och varm vinterjacka). Då vi äntligen är framme så säger SASgubben - ni är för sena- ert bagageinlämning har stängt- ni får lämna in ert bagage på nr 27 så kanske det hinner fram-fast förresten så måste ni springa till gaten nu om ni inte ska missa planet. Vi springer till nr 27. Skiter att kön är 20 meter lång och tränger oss före hela kön. Jag förklarar med gråtmild och hysterisk röst att vi håller på att missa planet. Vi får lämna vårt bagage och sedan springer vi. Nä, vi tokgalopperar likt två 100m löpare i OS- Alvina studsar som en liten pingisboll på min mage och Robert kommer med Kaspian i bilbarnstolen bakom. Jag pussar knappt Robert hejdå vid Security-kontrollen utan sliter Kaspian ur händerna på honom och rusar in. Sedan förklarar jag med galen röst för alla i kön att jag och twinsen håller på att missa planet. De i kön tittar på mig och mina två barn och jag tycker att deras ögon skvallrar om att de tänker "stackars hysteriska, slitna mamma- hon verkar inte ha det lätt hon" vilket gör mig irriterad efersom jag ALLTID annars har koll och är i tid. Egentligen. Faktiskt. Men jag hinner inte förklara att jag egentligen inte är en stressad, utarbetad tvillingmammasåklart utan går tacksamt före alla i kön igen. Kaspian klarar säkerhetskontrollen. Jag och Alvina gör inte det. Mina skor sätter stopp. Jag får ställa fötterna i sko-kontrollsmaskinen men den ger mig inte heller godkänt. Vad tror de egentligen? Att jag har lagt knivar och bomber mellan tårna??? Jag och Alvina får backa tillbaka, jag får ta av mig skorna och skicka dem på bandet igen. Sedan får jag provdricka ersättningen jag har i väskan för att bevisa att det inte är explosiv vätska i mina barns nappflaskor (jag hann inte hälla ut maten de inte åt upp i bilen på väg in till Landvetter). Samtidigt ser jag min gate "Final Call" har blinkat länge nu. Jag skiter i att ta på mig stövlarna igen (vet ni hur knepigt det kan vara att ta på och av sig stövlar med ett barn på magen) och rusar till gaten. Samtidigt ser jag vår buss som ska ta oss från gaten till planet brumma iväg. Fan. FAN! Tanten i gatedisken säger "men VAR har ni varit". Jag skulle precis stänga!
Jag: Eeeh..lite olika ställen. Förlåt!
Tanten tittar på mig och mina 2 barn och det irriterade uttrycket i hennes ansikte förbyts till ett mer medlidsamt.
Tanten: Ja men vilken tur då, ni hann precis med. Jag ringer efter en egen buss till er.
Jag: Tack tack tack tack!!
Då vi äntligen pustar ut inne i flygplanet visar det sig att planet är trasigt. Tekniskt fel. 20 minuter senare är vi på väg igen. Då hör jag pilotens röst i högtalaren.
Piloten: Vi har kraftig motvind idag- beräknad flygtid till Umeå blir lite längre än planerat.
Motvind, tänker jag. Ja, "motvind" kan vara denna morgonens tema...
Det enda positiva med resan hem var att barnan var så lugna, snälla och exemplariska hela vägen. De kände kanske att det inte var läge att stressa sin mamma ytterligare. Mina gulleungar- ni är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar