Svett-knarkare

Jag har nu länge känt mig redo för att börja träna igen. Min kropp längtar efter att svettas, bli trött och belastas. Men av många olika anledningar har varken tid eller ork funnits. Långpromenader i all ära. Jag tycker att det är skönt att komma ut i luften och barnen sover gott i vagnen. Men någon vidare träning är det dessvärre inte. De första månaderna efter förlossningen var det fullt tillräckligt som fysisk aktivitet men nu börjar jag bli spyless. Särskilt nu då man kollar ut över ett regngrått, isigt, vattenpölsfyllt Göteborg känns mina långpromenader lika lockande som att fila av död hud från hälarna och använda det som strössel på glassen.
Jag saknar gymmet. Jag vill tillbaka till den smaklösa techno-discomusiken, Muskelbyggar-Måns, Aerobics-Annika och Gymraggar-Gurra. Jag saknar endorfinkicken som hård träning ger och att känna mig fit (jag må vara smal, men jag är mjuk. Jag känner mig "Fet-spinkig" som ett friterat strips från McDonken.).
Hemmaträning på vardagsrumsgolvet har också visat sig vara lååångt ifrån en passande aktivitet för mig. Extremt tråkigt och meningslöst. Det slutar alltid med att jag gör några slöa, halvhjärtade situps men sedan skiter i det och bara ligger på rygg på golvet och kollar på TV istället. Nej nu är det dags att damma av gymkortet och ge sig iväg. Oavsett hur trött jag är eller om jag hellre vill mysa med Robert i soffan. En spark i baken är det jag behöver..

Alvina är alltid så glad.
Jag undrar ofta vad hon har så roligt åt?
Men hennes tandlösa leende är världens vackraste!!