Hahaha. Wake up call...

Pratade nyligen med en av min allra närmsta och käraste vänner. Berättade att jag kännt mig lite låg, sliten och inte på topp i några dagar. Till exemplel: "Å jag och Robert kan inte ens sova tillsammans eftersom en måste ligga i eget rum med Kaspian...buhu..." "Och jag hinner inte med någonting, snyft."
Hennes reaktion var denna. "Det är fasen på tiden, du är ju aldrig nere. Det hör liksom till då man fått barn. Det är inte normalt att alltid vara glad och pigg".
Haha, hon är så härlig och ärlig. Och hon har rätt. Man får inte ta sig själv på för stort allvar utan skratta lite åt den bistra (och ibland grå) verkligheten. Jag känner mig väldans mycket gladare och har fått bättre perspektiv på mina "problem" sedan hennes ärliga ord.

Vi har det väldigt varmt hemma hos oss.
Därav är min man nästan alltid halvnaken eftersom han så lätt svettas...
(Men jag klagar inte)