torsdag 16 december 2010

Var tusan är blåbärssoppan då man behöver den?

Har varit med om en nära-döden-upplevelse precis. I förmiddags då jag promenerade med vagnen till farmor och farfar hade det snöat men vägarna var plogade och fina. Inga problem, lätt som en söndagspromenad. Men när jag skulle hem efter några timmar så hade vägarna åter igen snöat igen. Att dra vagnen genom tjock, tung snö var något av det jobbigaste jag gjort. Dessutom är det uppför hela vägen hem. Ibland fick jag liksom tackla fram vagnen likt en hockeyspelare. Tillslut brände tom tårarna bakom ögonlocken och då har jag ändå åkt vasaloppet två gånger och då inte ens varit nära till tårar. Skillnaden då man åker vasalopp är att det står glada människor längs vägen och säger "Hejaheja" på dalmål och serverar blåbärssoppa. Idag hade jag verkligen behövt blåbärssoppa och hejarop på dalmål längs vägen. Jag hade dessutom en usel uppladdning idag då Kaspian inte alls har varit på något bra humör. Han har bara gapat och skrikit trots att jag vaggat, tröstat, matat, bytt blöja, buffat, sjungit, gungat, rapat, osv... Då man dessutom är hemma hos någon annan med skrikig bebis blir jag så stressad. Som tur var var ialla fall Alvina snäll som en ängel och klarade sig utan sin mammas uppmärksamhet då brorsan bråkade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar