onsdag 17 november 2010

3 bebisar att ta hand om i natt

Hej! Jag har blivit en sådan latmask på morgonen. Vi har nu i flera dagar legat kvar till 9.30 och dragit oss! Sååå skönt. Helt otroligt att man får betalt för att ligga hemma i sängen och lata sig och pussa på små runda kinder (det finns inget gosigare än pyjamasklädda, glada bebisar). Det är fantastiskt att bo i Sverige. Sedan har vi alla ätit frukost och därefter har jag gjort ett litet race här hemma med allt som hör vardagssysslorna till.
Natten har varit lite speciell, rolig och knäpp. Robert fick en panikattack igår för att han var så blek och glåmig. Han bestämde sig därför för att åka till solariet, vi disskuterade lämplig solningstid innan och jag rådde honom att ta det lite försiktigt. Sagt och gjort. Sedan på kvällen så förvandlas min annars så vackra man till en pionröd kräfta. Särskilt rumpan var helt knallröd! Han jämrade sig och var så ömklig som bara män kan. Jag, den elaka frun kunde dessvärre inte sluta skratta, rumpan såg så rolig ut. Som Rudolfs röda mule, den liksom sken likt en lampa i sovrummet. Vi fick leta fram olika salvor för att lindra hans smärta men i natt har jag förutom bebisläten fått höra på stön och stånk varje gång han rör på sin sönderbrända kropp och stjärt. Han hade såklart inte lyssnat på mitt råd att ta det lugnt med soltiden utan brassat på med maxtiden... Vad säger man...Som man bäddar får man ligga.
Innan han blev knallröd..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar